23 september 2010
torsdag. Äntligen kommer syskonen Melin hem det tycker jag är så roligt. De har alltid saknat mig och jag saknar alltid dem! Mamma pratar med Lizzy på fritids om att det är viktigt att alla lyssnar på varandra både vuxna och barn och att man aldrig ska ignorera hur någon känner det, en känsla är aldrig fel-orsaken till känslan kan ha missuppattats men känslan kan aldrig förnekas för den finns där. Tydligen så tar vi med oss något mer hem från skolan för Yva-Linn kräks som en liten sjuk kattunge på natten. Stackars Yva-Linn, stackars mamma! Syskonen tyckte i alla fall om kulbanan och blocken och pennorna som de fick. Jag är ganska krävande just nu och skriker och håller på och mamma måst göra en massa andra saker som inte involverar att bära runt mig eller amma mig och då protesterar jag högt! Jag har lärt mig stå med stöd i soffan!!!!
Kommentarer
Trackback